Ljung ´Amethyst´
Amethyst är som en ädelsten i höstkrukan
Calluna vulgaris 'Amethyst'
Amethyst ingår i en grupp av höstblommande ljung som kallas Garden Girls.
Utmärkande för sorter i denna grupp är att blomknopparna är kvar under hösten och ofta hela vintern utan att spricka ut och vissna.
På svenska kallas ljung med den egenskapen ibland för knoppljung.
Dessa ljungplantor är alltså utmärkta att använda som ettåriga höstblommor, ibland kan de även överleva vintern.
Sorten Amethyst får vackert rosaröda blomknoppar och är mycket fin i samplantering med ljusare färger.
Plantering
Vanligen planterar man Amethyst som en ettårig höstblomma som kan planteras i vanlig planteringsjord och placeras i alla lägen.
När man planterar ljung i en rabatt eller i ett stenparti för att ha som en flerårig liten buske ska det vara på en ljus växtplats. Jorden ska då vara mullrik, kalkfattig och väldränerad.
Skötselråd
Som ettårig höstblomma krävs inte mycket arbete, endast vattning om jorden torkar ut.
Har man flerårig ljung ska denna klippas tidigt på våren. Man ska aldrig skära ned plantan helt, spara alltid grenarna så långa att det finns lite blad kvar.
Övrigt
Calluna vulgaris, ljung, är en liten flerårig vintergrön buske som växer på många håll i Europa och i Turkiet.
Namnet Calluna kommer troligen från det grekiska ordet 'kallyno' som kan översättas med 'försköna, sopa rent'. Ljung användes nämligen till att tillverka sopkvastar.
Rötterna användes till att göra korgar och plantan användes ofta för färgning.
En annan användning har varit som stoppning i madrasser.
Nödår kunde fröna få dryga ut mjölet. Av ljung har man gjort sömnmedel och tesurrogat.
Den har även använts medicinskt som blodrenande, urindrivade, mot eksem och värk.
Bin samlar gärna ljungens nektar och på så vis får man smakrik och uppskattad ljunghonung.
I Skottland har ljungen i tusentals år använts som smaksättare i drycker, främst öl.
Enligt svensk folktro fick man inte ta in ljungblommor i huset eftersom man befarade att det kunde orsaka olycka och död.
Ljung har smala, barrliknande blad och överlever på många ställen där få andra växter kan leva. På torra hedar och på näringsfattiga mossar, där kan ljungen frodas.
Den är Västergötlands landskapsblomma.