Basilika
Basilika - mytomspunnen, köldkänslig och omtyckt
Ocimum basilicum
Basilika är en köldkänslig kryddört som passar fint i tomaträtter, såser, sallader, pasta mm.
Plantan är svår att övervintra och brukar hos oss betecknas som ettårig.
Av basilika finns en mängd sorter med olika smak och utseende. Förutom den vanliga storbladiga finns det småbladig, rödbladig, anisbasilika, citronbasilika, kanelbasilika, klotbasilika, thaibasilika och helig basilika (passar i wokrätter).
Basilika smakar bäst som färsk. Koka inte bladen, de tillsätts bäst strax före servering.
Det går även att torka eller att frysa in bladen. Frysta blad smakar bättre än torkade.
Blommorna är små och vita eller ljuslila.
Plantans höjd kan bli omkring 40 cm.
Plantering
Basilikan trivs bäst på en ljus plats, men kan skadas av gassande sol.
Den trivs bäst när temperaturen ligger runt 20 °C.
Basilika odlas vanligen i kruka. Jorden bör vara porös och mer näringsrik än vad som vanligen krävs för kryddväxter.
Frön kan sås under senvinter och vår.
Färdiga plantor kan köpas från maj, men tänk på att inte låta plantorna stå ute om det finns risk för frost.
Skötselråd
Glöm inte vattningen! Torkar plantan ut kan bladen snabbt skadas.
Skörda toppskotten genom att klippa strax ovan ett bladpar.
Klipp bort blomknoppar, om plantan går i blom slutar den nästan att växa.
Övrigt
Basilikan har sitt ursprung i södra Asien.
I Indien är växten helig och har länge använts i religiösa riter. Den användes även tidigt i Egypten och Persien.
Grekiskans basilikos betyder 'kunglig'. Den latinska formen 'basilica' betecknar en byggnadsform som använts för kungliga bostäder, domstolsbyggnader och framförallt kyrkor.
Eftersom denna ört användes i grekisk-ortodoxa kyrkor är det troligen härifrån den fått sitt namn.
Basilika har tilldelats en rad mer eller mindre märkliga egenskaper. Den har bl a använts för att lindra huvudvärk, mot melankoli och för att stärka svaga hjärtan.
Den har ofta använts som motgift mot förgiftningar och mot bett av insekter och ormar. Blad placerades direkt på sår och man drack avkok på bladen.
En av de mer populära egenskaperna är att den ansetts vara bra för sexualdriften. Detta rykte levde länge kvar, inte minst i Italien.