Jackmanklematis

Den äldsta och mest välkända storblommiga klematissorten

Clematis 'Jackmanni'

Jackmanii introducerades 1862 och är fortfarande en av de vanligaste storblommiga klematissorterna.

Blomningen är i juli-september.

Blommorna är blåvioletta och 10-15 cm breda.

Plantan blir ca 3,5 meter hög.

Plantering

Jackmanii kan odlas i växtzon 1-4(5).

Plantan kan växa i sol eller halvskugga.

Plantera inte för nära en vägg, där blir det för torrt för rötterna.

Jorden bör vara djup, näringsrik och väldränerad. Den ska också vara fukthållande eftersom klematisrötter är känsliga för torka. Rosjord går bra att använda.

Vi rekommenderar att plantera denna sort med grenarna 1 dm ner i marken, men att omge grenarna med lecakulor istället för jord.

Planteringsdjupet gör att plantan lättare övervintrar i vårt klimat och att rötterna inte torkar ut lika lätt. Lecakulorna ser till att roten får tillräckligt med syre.

Skötselråd

Beskärning av Jackmanii görs tidigt på våren. Alla grenar klipps då ned hårt, endast ca 50 cm av dem sparas.

På våren gödslas klematisen med till exempel rosgödsel och benmjöl. Under försommaren kan man vid behov ge extra näring, då gärna med flytande gödsel.

Tänk på att vattna under torra perioder, klematis trivs inte i torr jord.

Övrigt

Jackmanii är framkorsad 1858 av den engelske plantskolisten George Jackman(1837-1887).

1862 introducerades den på marknaden som den första storblommiga klematishybriden. Mer än 150 år senare är den fortfarande en de mest odlade storblommiga klematissorterna.

Det är relativt vanligt att nyplanterade klematisplantor i stark tillväxt plötsligt vissnar på grund av obalans mellan roten och bladmassan. Man klipper då ned plantan, normalt kommer det nya skott från roten.

Ibland kan en svamp, Phoma clematidina, orsaka vissnesjuka. Vid misstanke, klipp ned plantan helt och bränn eller gör dig av med skotten.

Klematis kan även drabbas av rothalsröta, även då kan man klippa ned plantan och få nya skott från roten.