Rosa bondpion ´Rosea Plena´

Odlades först som medicinalväxt

Paeonia x festiva ´Rosea Plena´

Bondpionen ´Rosea Plena´ blommar i juni-juli med mycket stora, fyllda blommor. Färgen är först mörkrosa men bleknar sedan något.

Blommorna doftar gott och är fina till snitt.

Pionblommorna uppskattas av fjärilar, däremot brukar bondpionen få vara ifred från rådjur.

Bladen är flikiga och mörkgröna.

Plantan blir ca 60 cm hög.

Plantering

Plantera bondpionen på ett soligt läge. Om den får lätt skugga mitt på dagen så är det bara en fördel, det kan förlänga blomningen.

Plantan trivs bäst på djup, lerhaltig jord som är näringsrik och kalkrik. Den bör även vara fuktållande men väldränerad.

Före planteringen bör jorden bearbetas och förbättras till ett djup av 50 cm.

Plantera roten grunt, endast några centimeter under jordytan.

En luftig växtplats är att föredra, där håller sig bladen lättare friska.

Planteringsavstånd mellan pioner är 80-100 cm.

Skötselråd

Klipp helt ned fjolårets skott tidigt på våren.

Gödsla plantan på våren samt direkt efter blomning, använd gärna benmjöl.

Roten ogillar torka, tänk därför på att vattna under torra somrar.

Bondpionens blommor är mycket tunga, stjälkarna kan därför behöva bindas upp under blomningen.

Övrigt

Bondpionen är en hybrid mellan bergpion och turkisk pion.

´Rosea Plena´ odlades mycket tidigt i Europa, inte minst i Frankrike och England. Redan 1613 var sorten i odling.

Det var främst som medicinalväxt i klostrens örtagårdar bondpionen först odlades.

Ofta används även namnet Paeonia officinalis för bondpionen. Namnet Paeonia kommer efter Paeon, läkare åt de grekiska gudarna. Officinalis betyder att växten haft medicinsk användning.

Läkemedel från roten användes i antikens Grekland mot epilepsi och för behandlig av menstrutionsbesvär.

I Kina har läkemedel från pionen använts i 1500 år för att lindra menstruationsrubbningar och för att lindra klimakteriebesvär.