Vit bondpion ´Alba Plena´

Bondpionen blir aldrig omodern

Paeonia x festiva ´Alba Plena´

Vit bondpion blommar i juni med mycket stora, fyllda vita blommor. När de spricker ut har de en ljusrosa ton.

Blommorna har en mycket svag, sötaktig doft och är fina till snitt.

Pionblommor uppskattas av fjärilar och bondpionen brukar få vara ifred från rådjur.

Bladen är flikiga och mörkgröna.

Plantan blir ca 70 cm hög.

Plantering

Plantera bondpionen i ett soligt läge. Om den får lätt skugga mitt på dagen så är det bara en fördel, det kan förlänga blomningen.

Plantan trivs bäst på djup, lerhaltig jord som är näringsrik och kalkrik. Den bör även vara fukthållande men väldränerad.

Före planteringen bör jorden bearbetas och förbättras till ett djup av 50 cm.

Plantera roten grunt, endast några centimeter under jordytan.

En luftig växtplats är att föredra, där håller sig bladen lättare friska. Ofta planteras pioner solitärt.

Om man gör en pionplantering med flera pioner kan planteringsavståndet mellan plantorna vara 80-100 cm.

Skötselråd

Klipp helt ned fjolårets skott tidigt på våren.

Gödsla plantan på våren samt direkt efter blomning, använd gärna benmjöl.

Roten ogillar torka, tänk därför på att vattna under torra somrar.

Bondpionen behöver stöd, inte minst under blomningen.

Övrigt

Bondpionen är en hybrid mellan bergpion och turkisk pion.

Den började odlades mycket tidigt i Europa, inte minst i Frankrike och England. Redan 1613 var den äldre rosa bondpionen i odling.

Det var främst i klostrens örtagårdar de först odlades som medicinalväxt.

Tidigare gick bondpionen under namnet Paeonia officinalis. Paeonia kommer efter Paeon, enligt grekisk mytologi läkare åt gudarna. Officinalis betyder att växten haft medicinsk användning.

Läkemedel från roten användes i antikens Grekland mot epilepsi och för behandlig av menstrutionsbesvär.

I Kina har liknande läkemedel från pionen använts i 1500 år för att lindra menstruationsrubbningar och för att lindra klimakteriebesvär.